Vår finkänslighet föder brott – det är dags att tala klarspråk om föräldraskap och gängkriminalitet

Sverige blöder. Våra gator skakas av skjutningar och sprängningar, och allt yngre barn rekryteras in i kriminella nätverk. Medan samhället debatterar i svepande termer och ängsligt undviker att peka på obekväma sanningar, fortsätter de kriminella att skörda offer bland våra unga. Har vi verkligen råd att vara så finkänsliga att vi blundar för en av de mest grundläggande orsakerna till denna utveckling: bristen på föräldraansvar?

Forskningen är tydlig. Studier från Brottsförebyggande rådet (Brå) och Stockholms universitet visar svart på vitt att bristande föräldraengagemang är en av de största riskfaktorerna för att ungdomar hamnar i kriminalitet. Kriminologen Travis Hirschis sociala band-teori från 1969 understryker hur svaga band till konventionella institutioner, inte minst familjen, ökar risken för brottslighet.

Ändå möts varje försök att lyfta denna obekväma sanning med anklagelser om skuldbeläggande och bristande empati. Vi tycks leva i en tid där rädsla för att stöta oss med någon trumfar barnens rätt till en trygg uppväxt och skydd från kriminella krafter. Men låt oss vara tydliga: de gängkriminella är inte finkänsliga när de lockar in barn med falska löften och tvingar dem att utföra de mest avskyvärda brott. De visar ingen hänsyn när unga liv slås i spillror. Varför ska vi då vara så rädda för att tala klarspråk om de faktorer som bidrar till att dessa barn blir sårbara?

Bristande tillsyn, otydliga gränser, svaga relationer och brist på kommunikation hemma skapar ett vakuum som kriminella nätverk skickligt utnyttjar. Ungdomar som inte känner sig sedda och trygga i sin egen familj söker sig till andra sammanhang där de erbjuds tillhörighet och bekräftelse – oavsett priset.

Det handlar inte om att peka finger åt alla föräldrar. Många kämpar under svåra socioekonomiska förhållanden och behöver stöd. Men att blunda för det faktum att bristande föräldraansvar i vissa fall spelar en avgörande roll är naivt och farligt. Vi måste våga ha en öppen och ärlig diskussion om föräldrars skyldigheter och samhällets ansvar att stödja dem i detta viktiga uppdrag.

Vi har inte råd att förlora fler barn till gängkriminaliteten på grund av vår egen ängslighet. Det är dags att sluta linda in sanningen i bomull. Det är dags att prioritera barnens säkerhet över vuxnas eventuella obehag. Det är dags att kräva ett tydligare ansvar från föräldrar och att ge dem det stöd de behöver för att leva upp till det.

Låt oss agera nu, innan ännu en ung människa faller offer för den tystnad som föder brott. Låt oss tala klarspråk och kräva förändring – för våra barns skull.

Lundestefan

Normkritiker och fd socialsekreterare

Glöm inte att följa dela och lämna en kommentar, det värdesätter jag.