1. Surah Al-Isra (Kapitel 17): Vers 33

"Och döda inte någon levande varelse som Gud har förklarat helig, utom med rätt. Och om någon dödas orättfärdigt, då har Vi gett hans närmaste anhöriga rätt [att kräva vedergällning]; men låt honom inte överskrida gränserna i dödandet. Sannerligen, han är den som blir hjälpt."

Genomlysning:

• Förbud mot orättfärdigt dödande: Den första delen av versen är ett kategoriskt förbud mot att ta ett liv som Gud har gjort heligt, vilket innefattar varje människa. Undantaget "utom med rätt" syftar på dödsstraff som utdöms av en legitim rättslig instans efter en rättvis rättegång för vissa allvarliga brott (enligt islamisk lag) eller i självförsvar under strikta regler. Hedersmord utförs utanför ett sådant rättsligt ramverk, ofta baserat på familjens eget godtycke och uppfattning om "ära", och faller därmed tydligt under detta förbud.
• Rätt till vedergällning (Qisas) men med begränsningar: Versens andra del handlar om situationen då någon har dödats orättfärdigt. Den ger den dödes närmaste anhöriga rätten att kräva vedergällning (qisas), vilket i vissa fall kan innebära ett likvärdigt straff. Dock betonar versen starkt "låt honom inte överskrida gränserna i dödandet." Detta förbud mot att överskrida gränserna kan tolkas på flera sätt, inklusive att inte döda fler än den som begått brottet, att inte tillgripa tortyr eller andra inhumana metoder, och framför allt att inte agera i blint raseri eller hämndlystnad utanför lagens ramar. Hedersmord kännetecknas ofta av just ett överskridande av gränserna, där flera familjemedlemmar kan delta i våldet och där handlingen motiveras av en kollektiv känsla av skam snarare än en rättslig prövning av individens handlingar.
• "Sannerligen, han är den som blir hjälpt": Denna avslutning kan syfta på den som har rätt till vedergällning och får stöd i sin rätt, men det kan också tolkas som en påminnelse om att rättvisan i slutändan ligger hos Gud. Det uppmanar till tålamod och tillit till rättssystemet snarare än att ta lagen i egna händer.

2. Surah Al-Ma'idah (Kapitel 5): Vers 32

"Om någon dödar en människa, inte för att hon har dödat någon annan eller spridit sedesfördärv på jorden, är det som om han hade dödat hela mänskligheten. Och om någon räddar ett liv, är det som om han hade räddat hela mänskligheten."

Genomlysning:

• Livets enorma värde: Denna vers illustrerar på ett kraftfullt sätt islams syn på människolivets okränkbarhet och enorma värde. Att orättfärdigt ta ett enda liv likställs med att döda hela mänskligheten. Detta understryker att varje individ är värdefull och att ingen har rätt att godtyckligt beröva någon livet. Hedersmord, som ofta baseras på vaga anklagelser om "skam" eller "oärlighet" och utförs utan rättslig grund, är en flagrant kränkning av detta grundläggande princip.
• Inga undantag för "ära": Versen nämner två specifika undantag då dödande kan vara berättigat: som vedergällning för mord ("för att hon har dödat någon annan") eller som ett sätt att stoppa allvarlig samhällskorruption ("spridit sedesfördärv på jorden"). Hedersrelaterade handlingar, som ofta handlar om påstådda moraliska övertramp som inte nödvändigtvis utgör "sedesfördärv" i den mening som avses i klassisk islamisk rättsvetenskap (vilket snarare syftar på grova samhällsstörningar), faller inte under dessa snäva undantag. Att använda "ära" som en legitim grund för att ta ett liv saknar stöd i denna vers.
• Att rädda ett liv är lika värdefullt: Versens andra del betonar det positiva motpolen – att rädda ett liv har ett lika stort värde. Detta framhäver islams fokus på att bevara och skydda liv, i direkt kontrast till handlingar som hedersmord.

3. Surah An-Nisa (Kapitel 4): Vers 92-93

"Det är inte tillåtet för en troende att döda en annan troende, utom av misstag. Och den som dödar en troende av misstag, han skall frige en troende slav och betala blodspengar till den dödes anhöriga, om de inte avstår från det som en barmhärtighet. Men om den dödade tillhör ett folk som är i fiendskap med er och han är troende, då skall [mördaren] frige en troende slav. Och om han tillhör ett folk med vilket ni har ett fördrag, då skall blodspengar betalas till hans anhöriga och en troende slav friges. Men den som inte har [råd], han skall fasta två månader i följd som en botgöring från Gud. Och Gud är Allvetande, Allvis. Och den som avsiktligt dödar en troende, hans lön är helvetet, där han skall förbli för evigt. Och Guds vrede och Hans förbannelse är över honom, och Han har berett honom ett svårt straff."

Genomlysning:

• Strikt förbud mot avsiktligt dödande av en troende: Dessa verser betonar starkt förbudet mot att en muslim dödar en annan muslim avsiktligt. Straffet för detta är mycket allvarligt och beskrivs som helvetet och Guds vrede. Även om dessa verser specifikt talar om att döda en "troende", utvidgar islamiska lärda detta förbud till att omfatta alla människor som inte har förverkat sitt liv genom ett rättsligt beslut (enligt islamisk lag). Hedersmord, som nästan alltid är avsiktliga handlingar, faller under denna stränga varning.
• Konsekvenser även vid oavsiktligt dödande: Även vid oavsiktligt dödande föreskrivs botgöring (kaffara) i form av att frige en slav (eller fasta om man inte har råd) och betala blodspengar till de anhöriga (om de inte väljer att förlåta). Detta visar på allvaret i att ta ett liv, även oavsiktligt, och understryker vikten av att respektera människoliv.
• Inga undantag för "ära": Dessa verser diskuterar olika scenarier och konsekvenser av dödande, men ingenstans nämns "ära" eller liknande begrepp som en legitim grund för att ta ett liv. Fokus ligger på skyddet av liv och rättvisa processer.

4. Övergripande Principer i Koranen som Motsäger Hedersmord och Hedersnormer:

• Individuellt ansvar: Islam betonar starkt det individuella ansvaret inför Gud. Varje person är ansvarig för sina egna handlingar och kommer att dömas därefter. Konceptet med kollektiv skam och att en individ ska straffas för andras (verkliga eller påstådda) handlingar strider mot denna grundläggande princip.
• Rättvisa (Adl) som ett kärnvärde: Rättvisa är ett centralt tema i Koranen. Gud befaller muslimer att vara rättvisa i alla sina angelägenheter (se t.ex. Surah An-Nisa 4:135). Hedersmord är i sin kärna en orättvis handling, där en person döms och straffas utan en rättvis rättegång och ofta baserat på lösa anklagelser eller sociala normer snarare än bevis.
• Förbud mot ryktesspridning och falska anklagelser: Koranen innehåller stränga förmaningar mot att sprida rykten och framföra falska anklagelser (se t.ex. Surah An-Nur 24:4). Hedersmord motiveras ofta av just sådana rykten och ogrundade misstankar om "oärlighet".
• Betoning på förlåtelse och fredlig konfliktlösning: Koranen uppmuntrar till förlåtelse och att söka fredliga lösningar på konflikter (se t.ex. Surah Ash-Shura 42:40). Hedersmord är den yttersta formen av våld och hämnd, i direkt motsats till dessa uppmaningar.
• Kritik mot fördomar och orättvisa traditioner: Koranen kritiserar ofta de fördomar och orättvisa traditioner som fanns i det förislamiska arabiska samhället (se t.ex. Surah An-Nahl 16:58-59 om ogillandet av flickebarn). Hedersmord är en form av skadlig tradition som saknar grund i islams kärnbudskap.

Genomlysning av de nämnda Surorna i ett bredare perspektiv:

Surah Al-Isra (Kapitel 17): Detta kapitel, även känt som "Bani Isra'il" (Israels barn), behandlar en rad viktiga teman, inklusive Guds enhet, profetskap, moraliska riktlinjer och historiska berättelser. Vers 33 om förbudet mot orättfärdigt dödande kommer i ett avsnitt som betonar grundläggande moraliska och etiska principer för det muslimska samfundet. Kapitlet i sin helhet uppmanar till rättvisa, godhet mot föräldrar, måttfullhet och respekt för andra. Hedersmord och det "hederstänk" som ligger bakom dem är raka motsatsen till dessa övergripande budskap om moral och rättvisa.

Surah Al-Ma'idah (Kapitel 5): Detta kapitel är ett av de sista som uppenbarades och behandlar en mängd olika ämnen, inklusive lagar, avtal, matregler och relationer med andra religiösa grupper. Vers 32 om människolivets värde kommer i ett avsnitt som också diskuterar rättvisa och straff. Kapitlet i sin helhet betonar vikten av att upprätthålla rättvisa, följa Guds lagar och undvika orättfärdigt våld. Hedersmord är ett tydligt brott mot dessa principer och mot det heliga i människoliv som framhålls i kapitlet.

Surah An-Nisa (Kapitel 4): Detta kapitel är det fjärde och ett av de längsta i Koranen. Det behandlar i stor utsträckning frågor som rör familjen, kvinnor, barn, arvslagar och rättvisa. Verserna 92-93 om förbudet mot att döda en troende kommer i ett avsnitt som diskuterar olika aspekter av lag och rättvisa inom det muslimska samfundet. Kapitlet i sin helhet syftar till att etablera ett rättvist och ordnat samhälle där individens rättigheter skyddas. Hedersmord, som ofta drabbar kvinnor och utförs utan hänsyn till rättsliga processer, går direkt emot de intentioner om rättvisa och skydd av individen som genomsyrar Surah An-Nisa.

Slutsats:

Genom att noggrant granska dessa och andra relevanta verser i Koranen, tillsammans med de övergripande principerna om rättvisa, individuellt ansvar, livets okränkbarhet och förbudet mot orättfärdigt våld, blir det tydligt att hedersmord och det förvrängda "hederstänk" som motiverar dem inte har någon grund i islamisk lära. Tvärtom strider dessa praktiker direkt mot Koranens kärnbudskap och islams etiska och moraliska ramverk. Muslimer uppmanas att följa rättvisa processer, respektera människoliv och lösa konflikter på fredliga sätt, vilket är diametralt motsatt till de handlingar som utgör hedersmord.